Till ljudet av en sportkommentator satt jag igår och pratade om allt och ingenting med en kompis över en pizza i en sportbar. Vi sitter och samtalar om hur livet är och om hur det borde vara. Ska man ångra sina misstag eller lära sig av dem?Är det någon idé grubbla över det som varit? Det är ju redan gjort.
Men varför grubbla över det som ska komma?
Varför grubbla överhuvudtaget? Ja, för att vi är så av naturen. Vår diskussion föder mer frågor än vad den besvarar.
Men det är ju bra, då har vi nått att diskutera nästa gång vi ses. Tråkigare hade det varit om vi redan hade svar på allt.
Vad skulle vi då prata om? Vad skulle livet ha för mening då?
Nej, vi fortsätter att förundras över hur spännande det är att ingenting veta.Vi pratar om nu och då. Mycket har blivit bättre, en del saker sämre. Tiderna förändras. Men i det stora hela tror jag att vi har det lika bra/dåligt som vi alltid har haft det. Även om Knut Knutsson i Sverkarnas land inte hade en Volvo V70 som drog en massa bensin och kostade pengar så hade han nog andra bekymmer. Frugan blev ständigt med barn för att kådisarna inte var uppfunna. Barnen dog i de märkligaste av sjukdomar. Grödorna ruttnade i vätan.
Så visst, tiderna förändras.Människors livsöden inspirerar. Att lyssna på människor med erfarenhet av livet är det intressantaste som finns. Det är vår slutsats efter en pizza, en Timrå IK match och lite kaffe med kladdkaka.
Ps. Jag borde inte ha ätit den där kladdkakan, magen börjar bli för stor. Hör på den du herr Knutsson. Ds.
Lämna ett svar