Varför är det så svårt att fotografera där? Jag ägnar en stor del av min fritid åt att fotografera allt mellan himmel och jord hemma i Sundsvall och Medelpad. Det har blivit som ett kall. Men så fort jag återvänder till min barndomsstad Stockholm blir jag som förblindad. Jag ser inga motiv. Det är konstigt för i vanliga fall ser jag nästan allt genom linsen, som att alla upplevelser är potentiella bilder i en fotobok. I Stockholm är det annorlunda. Är jag fortfarande hemmablind trots att jag inte bott där på 9 år? Det verkar uppenbarligen så. 

I semestertider tar jag alltid en tur dit. Flanerar längs kajerna, tar en sväng ut på Djurgården, upp i de pampiga delarna av Östermalm, vidare genom ett sprudlande Vasastan, över bron till ett avslappnat Kungsholmen. Där vid den soldränkta Mälaren avslutar jag turen med en kall öl. Kameran är med, fint nerpackad i ryggsäcken, oanvänd. 

Stockholm för mig, har blivit vad landet är för en stockholmare. En plats att slappna av på och bara vara. Stockholmarna stressar på i sin vardag samtidigt som jag segar i ett nästan oförskämt söligt tempo, ställer mig på fel sida i rulltrappan och famlar med kontokortet i kassan. Att vara lantis i Stockholm är bara för underbart. 

Anders Brunberg, Grafisk formgivare

”Kan konsten att bara vara”

Texten publicerades som sommarkrönika i Sundsvalls Tidning, fredag 23 juli 2010.

Taggar , , , , ,

Written by Anders Bergh

1 Comment

Mats

Stockholm är för STORT att fotografera. Då ska man nischa sig väldigt hårt. Kanske bara vackra torn, fina dörrhandtag, vackra neonskyltar, fula miljöer … etc. Det är nog inte fel att låta kameran vara nedpackad. För Stockholm har så många andra dokumenterat, men broarna i Medelpad så få! Så njut av ölen i Stockholm på uteserveringen utan dåligt samvete.

Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.