En skog med minnen

Den 17. 1732 Om morgonen, då solen gick upp, såg jag vid Jättendals kyrka några ätteplatser.

Strax jag var kommen fromom i skogen, hinte jag 7 lappar, som körde sina renar, 60 à 70,

vilka hade sina späda lamm. . .Jag frågade dem, hur de kom att vara här nere.

De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö, talte god svenska.

Inemot gästgivaregården vid Gnarp fick jag se en björk. . .

– Carl von Linné 17 maj 1732 –

Bilden föreställer en stubbe i den djupa skogen vid Gnarp 278 år senare. Inga samer strövar längre här i skogarna. Om det ens strövar folk här, så är det antingen bärplockare, jägare eller annat folk som bara rent allmänt är på rekreation, så som jag. Samerna är numera förpassade till fjälltrakterna längre in i landet. På tiden då Linné vandrade förbi fanns en gruppering kustsamer här. De hade ett mindre antal renar och ägnade sig åt fiske. Längre upp i skogarna fanns skogssamer och i fjällen fjällsamer. Ännu tidigare än så, under järnåldern fanns här säljägare.

Att betänka är att det inte är längre än kanske 60-70 år sedan som fortfarande samer vandrade ner i de norrländska älvadalarna mot kusten med sina renar. Den lilla spillra som finns kvar har renar vintertid uppe i skogarna i Paljacka så långt upp man kan komma i Sundsvalls kommun. Senast förra vintern hade vi en ren som sprungit bort och härjade i skogen utanför stan, den tog sig till och med ner i centrala stan.

Se länkar: Aftonbladet > Sundsvalls Tidning > Dagbladet >

Taggar Carl von Linné, samer, lappar, renar