På en ö till havs

Var ute i havsbandet, närmare bestämt på Brämön. En ö utanför njurundakusten. Man tar sig hit genom att ragga upp en fiskare i Lörudden och få åka med hans båt ut till ön. Dimman drog in, temperaturen skönk och ön bäddades in i nästan spöklik skepnad men ändå försommar fager.

Löruddens fyr

Jag går ner till havet och sätter mej ner och känner hur vindarna blåser mej ren. Vem vet, kanske dyker ett nytt fenomen upp ur vågorna. Björn Afzelius.

 

På klipporna ute vid Lörudden ligger denna lilla fyr. Snart går det att sola här 🙂

Havet igen…

Det blev havet igen, kunde inte låta bli då jag såg blåhimlen ute vid havsbandet. Så kosan drogs till klipporna vid Löran.

Hör du ljudet av juli där utanför?
Sist vi sågs var det vinter och en meter snö
Jag kan höra musiken du gav mig i natt
Så här lät det medan ångesten kom ikapp
Jag vill höra en öde helg explodera utanför ditt fönster
Ibland blir jag så störd av tystnaden här

Kent. Gamla Ullevi.

Det blir mycket Kent nu. Jag vet. Texter som inte alltid så upphöjande, men varför måste det vara det? Kombinationen sommar och sol och lite sentimentalism är klockren.

Havet i en ask?

Om jag kunde fånga upp doften av hav en solig sommardag skulle jag göra det. Jag skulle fånga den i en ask att endast öppnas de kallaste och mörkaste av vinterdagar. För att minnas. Eller kanske låta bli och bara njuta just nu av doften och ljudet av vågor mot stenarna.

Hur som helst, en förträfflig dag ute vi Bottenhavets klippor i dag och fortfarande sitter doften av sand kvar i händerna.