Girl with the dragon tattoo, Hedestad

I nya amerikanska Stieg Larssons Millenniumfilm ”The Girl with the dragon tattoo” spelades scenerna när Mikael Blomkvist, spelad av Daniel Craig, anländer till Hedestad station in här i Sollefteå. En gammal vacker stationsbyggnad. Den oplogade perrongen vittnar dock om att stationen inte längre används för passagerartrafik, endast busstationen på andra sidan är i bruk.

The Hobbit trailer

Så var det då dags, Sagan om ringen-eposet fortsätter, men först om ett år får vi se den första delen av Tolkiens bok ”The Hobbit”, som är upprinnelsen och förlagan till hela sagan. Den första trailern har släppt i dagarna, jag längtar redan till premiären om ett år.

Det här är min vackra bok, Sagan om ringen i norsk lyxutgåva.

Ringarnas Herre a.k.a. Sagan om ringen

Det ena ger det andra. Först en bild på en pir och ett fjäll. Sedan en dikt av Poetlinan som för mina tankar till nått helt annat – en replik i Sagan om ringen. Som i sin tur drar blicken mot min bokhylla där detta guldkorn står och ståtar. Att den står just där beror på att jag under min tid i Nordnorge formligen blev insöad (i dubbel bemärkelse) i Sagan om ringen. Och att jag blev det berodde i sin tur på att filmatiseringarna av romansviten just då gick på bio. I Norge heter den för övrigt Ringenes herre, en mycket bättre översättning av titeln (Lord of the Rings) än den svenska. Fast å andra sidan så heter verket numera Ringarnas Herre även på svenska. Den nya översättningen kom ju för några år sedan.

Hur som helst, när jag bodde i Norge och var insöad köpte jag en specialutgåva av Ringenes herre som jag började läsa, på norska så klart. Jag hade innan läst Bilbo (förlagan) på norska och var nu laddad för något mer avancerat. Till min hjälp hade jag ett norsk-svenskt lexikon. Tro det eller ej, men det behövdes. Det finns många norska ord som är obegripliga. Vad är Edderkopp till exempel? Jo Spindel!

För att komma till poängen med hela inlägget, så här vacker är min bok. Jag fixade passande rekvisita och snyggt ljus så att det ser ut som att boken skulle kunna ligga hemma hos Bilbo Himself i Bag End 🙂

© Anders Brunberg

Landet i fjärran

Genom rosengården med de silverpopplar
går jag med min fader, håller hårt hans hand
och från det högsta trädet
hör jag en ensam fågel sjunga om det grymma, landet utanför
och mitt hjärta darrar när min faders röst jag hör
Mio, min Mio

Sagor är bra.
De inspirerar människor. Vare sig det är för att fly vardagen en stund eller för att skriva ännu bättre sagor.
I sagor är det omöjliga möjligt. Hur gör man verkligheten sagolik? Behöver man det?
Det finns många platser som är sagolika. Mio min Mio till exempel spelades in i Skottland.
Där är det sagolikt. Sagan om ringen-filmerna på Nya Zealand. Bröderna Lejonhjärta på Island.

Här är bilder från sagolika platser jag varit på. 1. Vik slott, Uppland. 2. Indal, Medelpad. 3. Eggum, Lofoten

Film: ”Bara en dag”

Såg en alldeles underbar film ikväll, den gick på femman ”Bara en dag”. Den utspelar sig egentligen bara under en lång promenad genom Paris. En man och en kvinna som har haft en kort romans under ”Bara en natt” träffas åter i Paris 9 år senare. Han är författare. Hon har läst hans bok. En bit in i filmen förstår man att han skrivit boken för henne, för att få återuppleva den där känslan som bara uppstår en gång i livet. Då man träffar den rätta.

Under ytan ruvar hela tiden attraktionen mellan dem, båda är medvetna om den men de gå aldrig hela vägen.
Det är det som gör filmen så otroligt intensiv trots sin enkelhet. Man kan liksom inte slita sig från rutan.Två människor som skapta för varandra men som av olika orsaker fastnat i ett mönster som de har svårt att ta sig ur. Båda har redan ”etablerade” liv på var sitt håll i världen. Liv som de egentligen inte vill ha. Frågan vid filmen slut kvarstår dock, får de varandra?
Den enkla lilla replik som mannen ger innan sluttexten ger en vink om hur det kommer att gå för dem.

Riktig kärlek 🙂

Mer om filmen >