Gotland – sagan som är verklighet

Gotland – sagan som är verklighet. Det är lätt att ha en romantisk bild av Gotland. Tänk dig ett land som stiget ur havet. Där människorna talar ett tungmål inte likt något annat.

Gotland är ön i Östersjön som för 400 miljoner år sedan var ett tropiskt korallrev vid ekvatorn. Där ett eget fornnordiskt språk, gutniskan, har talats. Där den kritvita kalkstenen och raukarna utgör berggrunden. Där naturen består av öppna hedar och knotiga tallar, vallmofält, lummiga lundar och stenmurar kantar vägarna. Där kalkstenshusen avlöser varandra och medeltidsstaden Visbys ringmur minner om en förgången storhetstid.

Strand vid Lickershamn med Gotlands högsta rauk Jungfrun i bakgrunden.

Rik historia

Gotlands historia är rik och brokig. Visby var en av Nordeuropas viktigaste handelsplatser under Medeltiden. Och ön stod under Tyskland, Danmark och Sverige om vartannat. Det kan till och med vara så att gutarna, som folket på Gotland hetat, var goterna som störtade Romarriket på 500-talet. Men detta råder det delade meningar om. Se Fredrik Lindströms ”Svenska dialektmysterier” om detta längre ner i inlägget.

Russen – den gotländska vildhästen

På de gotländska hedarna har sedan urminnes tider vildhästar fått löpa fritt. Fram till 1800-talet fanns Gotlands russen på så gott som hela ön. Och de är inga nykomlingar, utan ett naturligt inslag på Gotland sedan järnåldern. I dag är de begränsade till ett skogsparti på Lojsta hed, där en flock strövar fritt året runt utan särskilt mycket av mänsklig inverkan, bortsett de 5 gånger per år då samlas in för bland annat russpremieringen som jag och familj i år fick följa.

Mor och föl på Lojsta hed under 2015 års russpremiering.