För att illustrera hur jag kan tänka mig att bo när mitt liv är mer fulländat än nu har jag lagt upp några bilder jag plåtat på vackra, fina och mysiga hus som jag har funnit när jag varit ute på fotosafari.
En kombination av dessa hade varit perfekt. Läget huset vid älven har är oslagbart. Det estetiskt tilltalande timmerhuset är såklart fulländat rent arkitektoriskt och det lilla torpet har en mysfaktor som saknar motstycke.
Det alla dessa hus har gemensamt är att de är övergivna. De ligger för fäfot. De som har bott där i kanske hundratals år har gett upp. Kanske flyttat till stan eller byggt något modernare i bygden. Men nu är det andra tider. Folk börjar uppskatta det gamla och genuina igen. Så förhoppningsvis kanske några eldsjälar tar sig ann dem.
Husen förtjänar inte förfallet. Jag lider med dem när de står där i vätan, i kylan eller i blåsten alldeles ensamma.
De drar sig till minnes om den goda tiden förr då de var älskade och behöva.
När jag går och lägger mig ikväll ska jag tänka på er när ni står där i det dunkla vintermörkret.
Jag älskar er!!
Lämna ett svar