Det slår mig, nu när jag bott i Skåne i 9 månader (efter 13 år i Norrland och 19 år i Stockholm), att bokskogarna som är vardagsmat här nere också finns på enstaka platser norrut. Faktiskt till och med i Norrland så långt upp som i Sundsvall.
Bok i Sundsvall
Partiet av bokar i slänterna på Norra berget i Sundsvall var något av det första jag utforskade när jag flyttade till Norrland hösten 2001. Jag fascinerades över att de klarade av det nordliga klimatet och att de hade växt sig någorlunda höga. Trots Sundsvalls förhållandevis milda klimat (för sin breddgrad) hinner inte ollonen mogna och träden kan inte föröka sig. Men det lär vara en tidsfråga med tanke på de klimatförändringar vi ser. Nedan tre bilder från den lilla dunge i Sundsvall som består av bok. Att kalla det bokskog är att ta i.
1. Bokar i slänten på Norra berget i Sundsvall. 2. Lummig lövskog i varmt läge i Sundsvall. 3. Bokar i Sundsvall.
Sveriges nordligaste bokskog
I Enköpings kommun i Uppland finns Sveriges nordligaste bokskog, Fånöö Bokskog. Den är inte naturlig utan planterades i slutet av 1800-talet av herrgårdens ägare. Plantorna hämtades från Skåne. I dag föryngrar den sig och betecknas därför mer som skog än park. Frågan kvarstår dock var Sveriges nordligaste, naturligt och ej planterade, bokskog finns. Efter lite forskning på nätet hittar jag Vågsäter bokskog i Dalsland. Denna sägs vara ”spontan”. Här är bilder jag tog vid ett besök i Fånöö bokskog sommaren 2011.
Fånöö Bokskog, Uppland.
Sveriges naturliga bokskogar finns bara i syd
I övrigt så växer boken normalt i Sydsverige upp till södra Småland, i Halland och upptill Bohuslän. Tyvärr skövlades stora områden bokskog under den tidiga halvan av 1900-talet till förmån för gran och tall. Och i dag är beståndet av barrträd större än representationen lövträd i Skånes, Hallands och Blekinges skogar. Jag hoppas att de skånska skogsägarna tar sitt förnuft till fånga och börjar ersätta de tråkiga granplanteringarna med lövträd. Granen har svårt att klara både kraftiga höststormar och ohyra. Det är helt enkelt så att granen inte hör hemma i sydligaste Sverige.
Lämna ett svar