Man kan tycka att vintern borde vara säsongen då vi går i ide som björnarna. Att vi lägger alla måsten från hösten på hyllan. Att vi lutar oss tillbaka och låter den mörkaste tiden vara en tid för eftertänksamhet. Men så är det inte. December är den mest kaotiska tiden på året. Innan man går hem för en förhoppningsvis lugn julafton ska allt hinna bli färdigt, på jobbet, i vardagen på fritiden. Ett nytt år står i antågande, man vill lämna det gamla bakom sig. Och för att göra det hinna slutföra det man påbörjat.
Jag tittar ut, klockan är två på eftermiddagen, solen går redan ner. Det är inte förnuftigt att hetsa på när solen varken värmer eller piggar upp längre. Jag sätter mig ner i soffan, dricker lite glögg och tar en tugga av lussekatten. De tre ljusen brinner, snart tänder vi det fjärde. Jag ger blanka tusan i allt och bara njuter av livet, njuter av lugnet och stillheten som råder ute i naturen och som borde råda även i våra människoliv.
Utanför vajar en kal björk i den svaga brisen, den väntar på vår. En räv raskar över isen, det är alldeles knäpptyst. Någon kilometer därifrån dånar det. Det är julhandeln. Bilköer. Avgaser. Julklappsinslagningar. Kassar som kånkas fram och tillbaka. Människor som muttrar. Det stormar kring julen. Nää, jag flyr ut i naturen. Men ha det så kul i de externa köpcentran så ses vi till våren 😉
Så bra du beskriver julhetsen, Anders. Varför ställer vi så stora krav på julen, stanna upp istället och lyssna på vacker musik