Idyll
Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor.
Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta, brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.
Jaja man kan tänka att nu börjar den färglösa tiden på året. Löven ligger på marken, trädkronorna spretar mot den grå himlen. Sommarens gräs lägger sig, liksom klistrar sig fast i marken. Fukten släpper aldrig taget. Leran är bestående tills marken fryser för att åter tina fram i april. Nu är november och därmed en ny årstid i antågande. Dikten ovan är av Karin Boye, bilden av mig såklart i Attmar nära Marmen.
Jag tycker att vädret nu är ganska mysigt, men grått… 😛 🙂