14 år i Norrland. 19 år i Stockholm. 1 år i Skåne.
I dag har jag och Karin bott i Skåne i ett år. För exakt ett år sedan rattade vi in i Helsingborg (31 maj 2014) med Ford Focusen och pappas Volvo XC70 och ett par fullpackade släp. Vi hade, med hela vårt hem i två släpvagnar, färdats från Sollefteå via Sundsvall till Enköping och vidare till Helsingborg. Karin sammanfattade det så fint i sin statusuppdatering på Facebook 31/5 2014:
”90 mil, ett nytt bromsok och en parkeringsböter senare passerar vi äntligen gränsen till Skåne med Forden och flyttlasset. Fint.” Och skrev också en krönika med titeln ”Man kan vara sig själv i Norrland” i sin dåvarande tidning Tidningen Ångermanland: ”Aldrig mer kommer bilen att vägra starta i minus 25 becksvarta vintermornar. Aldrig mer kommer jag att sucka över att jag bytt till sommardäck när snön börjar falla igen i maj. Aldrig mer behöver jag längta efter havet.”
Och visst är det så. Det finns fördelar med alla delar av Sverige och nackdelar. Enkelheten, den avslappnade synen på livet, lugnet och gästfriheten finns i Sveriges perifera delar i norr, inte i Skåne. Men vintern är kall, lång och mörkret lägger sig redan vid 2-tiden i december. Sommaren är ljus, så ljus. Och försommargrönskan och dofterna är oemotståndliga. Norrland, om jag ska våga använda begreppet (mer än halva Sverige ju), är ett stycke unikum i Europa.
I Sydsverige, på västsidan mot Danmark (västra Skåne), är det trendkänsligt, lite ängsligt, Sverigedemokraterna vinner mark och människors attityd är en helt annan än i Norrland. Men Skåne är vackert, så vackert! Sommaren är lång och vintern saknar kyla och mörker. Naturen är frodig av lövträd i skogarna, rapsfält och vallmo på åkrarna och i byar och städer korsvirkeshus i varenda gathörn. Och det är nära till Danmark och Tyskland. Skåne är ett stycke unikum i Sverige.
Här sammanfattar jag det första året i bilder, månad för månad.
JUNI
Söderåsen
JULI
Fria bad, Helsingborg.
AUGUSTI
Glumslövs backar.
SEPTEMBER
Hammars backar.
OKTOBER
Kullaberg och Mölle.
NOVEMBER
Bokskog, Pålsjö, Helsingborg.
DECEMBER
Ålabodarna.
JANUARI
Vågor efter stormen Svea, Öresund.
FEBRUARI
Mölle.
MARS
Hillehögs dalar.
APRIL
Vitsippor på Sofiero.
MAJ
Kullaberg med vy mot Öresund.
Vackert skrivet… vackra bilder. Förstår hur du känner. Jag har gjort en omvänd resa – det är 32 år sen jag flyttade till Sollefteå i år, varje vår längtar jag hem till Sjuhäradsbygden och mina hemtrakter. Men trivs med norra Sverige och framför allt alla härliga människor och inställningen till livet och vardagen. Tror fullt och fast att det är bra med omsättning på människor om de sen kommer från SörSverige , Syrien eller Irak spelar inte så stor roll. Nya sätt att tänka och verka kan skapa utveckling. Något som SD väl aldrig vågar eller vill förstå….
Hej Ingela! Visst är det så att man längtar. Så här på försommaren längtar jag ihjäl mig efter de ljusa sommarnätterna som inte existerar här nere. Jag ser det som en stor fördel att ha fått bo i Norrlands inland. Det ger mig en helt annan ödmjukhet inför hur Sverige ser ut i dag. Att allt som man tar för givet här nere i Skåne inte alls ska tas för självklart i en annan del av Sverige. Och visst behöver vi variation på människor i alla landsändar, därför är det bra med omsättning på människor som du skriver, det ger mervärde för alla.
[…] Inlägg hämtat från min blogg MyTrips.se […]
[…] mer än ett år i Skåne med slätter, lövskog och havet börjar hjärtat längta efter skogarna i norr. Efter den […]