Till musik av Sofia Jannoks kärleksförklaringar till Sameland far jag igen ett landskap av skogar och ängar, björkar och granar, tallar och bergknallar. Det är en övergångsårstid nu. Det faktum att det fortfarande är augusti vittnar om sommaren likaväl som hösten alldeles snart ska vara här. Naturens förberedelser syns, allra tydligast då jag kommer längre in i landet, högre upp i skogarna. Intill byn Västansjönågon mil från Kovland ligger Storberget. Det ståtar med 430 m.ö.h. och uppifrån kan man blicka långt över storskogarna ändå mot kusten och en bra bit in över land. Nedanför den branta sluttningen i syd ser man lilla Västansjö. Vandringen uppför berget är rätt omfattande och jobbig. Det är brant för det mesta och just därför har skogen lämnats orörd här. Det är nästan som en urskog, frodig med stora granar. Tydligen finns här en sällsynt lav som hänger i granarna. Högst upp på toppen ligger en gammal stuga. Den är öppen och inuti finner jag en gammal Sundsvalls Tidning från 1986. I skafferiet ligger ett oöppnat paket med hårdbröd från 1991. Tydligen har tiden stått stilla här 🙂
I branten ner mot byn finns ett ställe som kallas Lars-Månskammaren här bodde det förr i tiden en enstöring i en gömma mellan de stora stenblocken.
Kånken, Laken och thermosen är med överallt 🙂 och kamera så klart
Vy mot sydväst.
Vy mot norr.
Vy mot sydöst.
Byn nedanför Storberget. Klicka för större bild 🙂
På vägen från Storberget tog jag en bild som då jag tog den kändes hur bra som helst och när jag ser den i efterhand inser att den verkligen är jättebra. Inte ofta denna typen av motiv uppstår. Jag är helnöjd 🙂 För att se bilden i större format, klicka på den.
TAGS: naturreservat,vandring
vackra bilder…är född å uppvuxen å är fortfarande bosatt precis vid foten av storberget, men tröttnar aldrig på denna underbara skog.
Måste bara påpeka att Lars-Måns inte bara var en enstöring, utan han var dessutom en tjuvskytt och sägs ha varit på flykt undan lagen av en eller annan anledning och att det var därför han bodde där uppe…