Från öl till kaffe – semestern är slut

När verkligheten tränger sig på igen efter en lång semester är det dags att rannsaka sig själv. Att inse att semesterns sköna dagar är slut och att det oansvariga levernet inte kan vara för evigt. Det är de slappa dagarna i Krakow, ett veckoslut med hygge i Köpenhamn och sand mellan tårna på Västkusten, jag talar om.

 

Att vara på semester är att vältra sig i allt det goda i livet. Att intala sig själv att mat som dryper av fett, efterrätter som badar i socker och drunknar av grädde, är okej. Semester är att i sommarhettan tillåta sig släcka törsten med öl istället för vatten, ölpriserna i Krakow manar inte direkt till återhållsamhet. Att inte kunna tacka nej till en Tuborg på Nyhavn i Köpenhamn. Att avsluta middagen med en gräddig lite för stark Irish Coffee. Att låta det goda men onyttiga få vara kryddan på ett mos av myllrande folkliv bland medeltida byggnader i de ljumma sommarvindarna.

 

Semester är att hasa sig fram i gränder och bland sevärdheter dagarna i ända, trött men ändå för nyfiken för att vilja gå och lägga sig. Att muttra lite försiktigt över hur oorganiserat det får tillåtas vara i andra länder än hemma och dra klyschan ”så här hade det aldrig fungerat i Sverige”.

 

Och när den bleka hyn, efter en lång mörk vinter hemma i Sollefteå, snabbt steks i den heta sommarsolen på Västkusten, när kroppen blir en fiskrätt på en restaurang, ”stekt rödig med smak av havssalt”, är vi på semester.

 

Men allt har ett slut. När standarddrycken byts från öl till kaffe vet vi med säkerhet att vardagen är tillbaka igen. Lika fort som den solbrända hyn bleknar, bleknar minnena av sommarens sköna dagar. Högsommar övergår i sensommar.

 

Hösten knackar på dörren och det nya livet måste börja. Bort med allt det feta, allt det söta och onyttiga. In med det hälsosamma. Rör på fläsket. Höstens tid är här och det är rätt skönt. Mår kroppen bra, gör knoppen det. Det är nu man ska missbruka skogens delikatesser, blåbär och kantareller och andas klar höstluft.

 

Om hösten ändå inte känns tillräckligt uppfriskande, ha förtröstan. Det kommer en sommar nästa år igen.