4 timmar vid Gnarpskaten

Jag åkte utomlands igår. Närmare bestämt över landskapsgränsen till Hälsingland 😉 Väl där rattade jag ut mot Sörfjärden, som för övrigt är Norrlands längsta sandstrand. Vidare vandrade jag genom vackra tallhedar ner mot det underbara naturreservatet Gnarpskaten. Det blåste nordan men i lä av träd eller stora stenar var det inte alls kallt med shortsen. En hel vinter har gått sedan jag var här sist. Det var i september, denna ovanligt varma månad. Läs mitt inlägg >

Det talas om dåligt väder i södra Sverige med regn och kraftig blåst, men här är det lugnare än lugnast. Himlen är blå och fin med några slöjmoln. Solen står högt. Under 4 timmar ute vid havet ser jag endast två människor. I skogen hörs fågelkvitter, och det ständiga dånet av vågor som slår mot stenarna. Jag får den där härliga kontakten med naturen som man inte får så ofta för att det alltid är annat som stör, antingen i form av mänsklig närvaro eller att tankarna far iväg någon annanstans.

När jag återvänder till bilen inser jag att jag varit ute och vandrat i fyra timmar. Det känns i benen och i huvudet. Kanske därför som jag på vägen tillbaka snubblade på en sten och for i backen med min nya kamera. Precis det som inte får hända, hände. Tack och lov blev det bara en lite skråma på batterigreppet och ett UV-filter med en spricka. Men ändå, jag grämer mig fortfarande över vad som kunde ha hänt.