En vintersaga


En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger ”Den sista färden”
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Ted Ström

Minnen av varma altaner

Gömd bland snödrivorna står fjällstugan. Altanen är indränkt i det vita, jag tänker på andra årstider jag varit här. Då man kan öppna en kall öl och sitta och avnjuta den på altanen i kvällssol. Nu är det sträng vinter, men det blir ljusare och våren står för dörren om några månader.

O boy vilket vackert väder, solen skiner idag

O’boy så vackert det kan bli då solen tittar fram. Vi tog en skidtur genom en knotig skog av gran och björk, så som den ser ut strax nedanför trädgränsen. Först en tre-kilometerslinga, för att dagen efter ge oss på 5,5 kilometer. Inte många minusgrader och lätt terräng. Vemdalsfjällen är lätt överstigliga och överallt vacker utsikt mot både fjällvärld och storskogarna i öster mot Medelpad och Hälsingland.

Bilden överst visar backen upp till fjällstugan, den blir brantare längre fram. Här lyckades jag fastna, slirandes påväg upp ankomstdagen. Det hade varit ett ihärdigt snöande och blåsande samma dag så hela vägen var täckt av lössnö. Efter rekommendationer av andra stugägare tog vi oss till slut uppför hela. Men det gällde att ta sats och gasa :) Bilden under till vänster är på slalombacken som ligger i direkt anslutning till Storhogna högfjällshotell och till höger, bilen och stugan.

Ensamhet i Norrland

Ensamma obebodda gårdar i norrländsk glesbygd. Vackra timrade boningshus. ladugårdar och vitbeklädda skogar så långt ögat ser. Tystnaden hörs, det brusar i öronen. Det här är i bygden kring Hede i Härjedalen.