Borta bra men hemma bäst?

Borta bra med hemma bäst brukar man säga för att stilla sin ångest när man återvänt till vardagen efter en tids semester. Men stämmer det verkligen? Ja på sopsorteringsområdet i alla fall. Jag var i Frankrike i förra veckan. Den lilla sydfranska staden Sauve, närmare bestämt. Vacker arkitektur, patina, historiska byggnader, god mat och soligt väder rårder det inte brist på här. Men detta avfall.

I staden finns en lite sopsorteringsstation. Man har likt i Sverige ställt ut olika behållare med små skyltar på för att sortera rätt. En behållare för ofärgat glas, en för färgat och en större tunna där resterande avfall ska i. På skylten har man snällt skrivit metallföremål, pappersförpackningar, plastförpackningar, mjuka och hårda, men tvätta för guds skull dem rent från matrester. Allt ska alltså ner i samma tunna. Varför ens låtsas som att det är fråga om sopsortering.

Likaså finns det knappt andra bränslen att tanka bilen med än bensin och diesel. Men detta vägs upp av att fransmän i regel kör små och bränslesnåla bilar. Men det tycks röra på sig det stora EU-landet. Ny president, nya visioner. François Hollande vill:

  • Uppmuntra ekologiskt jordbruk.
  • Att Frankrike ska vara ledande land i Europa för utveckling av havsbaserad förnybar energi.
  • Stödja innovativa program med tonvikt på gröna teknologier och järnvägar.
  • Verka för att EU inför klimattullar.
  • Fram till 2025 sänka kärnkraftens andel av elproduktionen från 75 till 50 procent och prioritera förnybar energi.
  • Energisanera en miljon bostäder per år, vilket skapar tiotusentals arbetstillfällen.
  • Verka för att FN upprättar en världsmiljöorganisation.
  • Ge order om omedelbart truppreträtt från Afghanistan.
  • Stödja erkännandet av Palestina som stat. Hemma är inte alltid bättre.
Vive la France! Glad sommar på er!

Lugnet i Sauve

Lite lugnt och sansat, folktomt. En stad som en gång levat, hus som en gång blomstrat. De står de tomma, förfallna. Folk kommer och bor här ibland. Människor från norden som behöver lite fransk värme. Annars är det mest äldre inhemska herrar och damer som passerar broarna över floden och lunkar i gränderna. Några hundar skäller på varandra, en är halt. En katt stryker sig mot den vittrande stenväggen. En gubbe stänger fönsterluckorna, det är kväll och mörkret lägger sig över byn. Det är tyst, endast ljudet av forsande vatten som påminner oss om de häftiga vårregnen. Grodorna kvackar i strandkanten, en stark stjärna lyser på natthimlen.
Men det kommer en gryning även till Sauve.

 

Vallmofält

Vallmofält ska vara något speciellt, och ja, det är det också. Kanske allra mest för att blomman inte är så vanlig på våra breddgrader (läs Sundsvall). I Provence däremot växer den överallt.