Höst i Skipås bokskog

Read More

Beroende på i vilken typ av skog du befinner dig i Halland infinner sig höstens absoluta färgprakt lite olika. Så här i början av november är det bokskogens tur att uppvisa de allra finaste höstfärger. På Skipås mellan Halmstad och Falkenberg är det nu det gäller. Nere hos oss närmare havet har redan löven blåst av efter omgångar av hårda vindbyar denna höst.

Den bleka novembersolen mäktar knappt med att tränga igenom bokarnas mäktiga kronor.

Halländska mellanbygdens skogar

Read More
Bokskog

Efter lite mer än ett halvår i Halland börjar jag så sakta att lära känna landskapet, naturen och förutsättningarna som finns här.

Tvååkersgränsen

Halland kan i syd-nordlig riktning delas in i två delar. Mellan Falkenberg och Varberg går den fortfarande rätt tydliga Tvååkersgränsen. Det är en gräns mellan sydsvenska jordbruks- och byggnadstraditioner i söder och de västsvenska i nord. I södra delen finns kringbyggda gårdar, ibland i korsvirke som vi känner dem i Skåne. Halmstad är faktiskt den nordligaste staden i Europa med konsekvent genomförd korsvirkesarkitektur. Söder om gränsen talas dialekter som mer liknar de skånska än västsvenska, även om den sydhalländska dialekten har sin egna prägel.

Enet

Kustbygden som den ser ut på många håll i Halland. Detta är Enet, ett stenkast i från där vi bor.

Kust-, slätt-, mellan- och skogsbygd

Detta är kulturella skillnader men Halland uppvisar också stora skillnader i natur, främst i väst-östlig riktning. Vi bor i kustbygden. Här är havets inverkan på naturen tydlig. Alla träd växer snett, de kämpar mot vindarna från havet. Här är det omväxlande lövskogsdungar och öppna vindpinade strandängar. Och långa stränder med sanddyner så klart. Alldeles innanför kustlandet vidtar slättbygden. En bygd av vidsträckta bördiga fält med 8 månaders lång vegetationsperiod. Längre in i landet övergår slättbygden i en mellanbygd. Här är det ett omväxlande landskap av åkrar, ängar och skogar. Skogarna i mellanbygden är en extra känslig naturtyp. Den är nämligen en del av den nästan helt utraderade skogstypen i det europeiska lövskogsbältet – den nemorala vegetationszonen. Naturtypen som finns i Hallands mellanbygd är en av de mest hotade i världen. Skogarna utgörs främst av bokar, ekar och andra ädla lövträd och vanliga lövträd, så klart med inslag gran och tall. Granen har ju sedan 1800-talets mitt, med människans hand, nästan tagit över helt. Men det unika med mellanbygden är att det faktiskt finns kvar bestånd av sammanhängande lövskogar.

Biskopstorp naturreservat – en rest i Europa

Biskopstorp naturreservat är ett tydligt exempel på mellanbygdens skogstyp. På ett 900 hektar stort område vid kanten av Kvibille innanför slättbygden finns ett skyddat reservat. Skogen utgörs av gamla bokar och ekar i kuperad terräng.

Bokskog
Gammal hålväg. I reservatet finns många av dessa slag. Det är uråldriga vägar som användes av människor och djur.

Bokskog

Continue reading ”Halländska mellanbygdens skogar”

Guds gröna vitsippsängar

Read More

Så här i april när vitsipporna står i full blom i de sydsvenska skogarna är det underbart. Ännu mer underbart är när lilla Iris tycks uppskatta blommorna lika mycket som jag, på sitt lilla sätt. Jag har lärt henne vad en blomma är. Hon sitter mitt i ett hav av vitsippor i bokskogen på Skipåsbergen – Guds gröna ängar – i folkmun. Utbrister och pekar: där, där, där där… Överallt ser hon blommor. Det blir mycket pekande i vitsippeskogen så här års.

Skipås ligger i vår närhet. Det är en bergrygg som sträcker sig från inlandet alldeles ut mot kusten. I Naturreservatet är den ädla lövskogen bevarad. Det finns mycket bok och ek här.

Bilden ovan är på en boks små blad som börjar slå ut.

IMG_7858 IMG_7848

6 månader med lövade träd i Skåne

Read More
Svedberga kulle

Vegetationsperioden i Skåne varar i ungefär 7 månader. Löv på träden kan man förvänta sig från slutet av april till slutet av oktober, ibland längre. Ovan bild av bokskog den 25 oktober, i slutet av vegetationsperioden.

Jag har besökt samma skog. Ja eller bara en liten kulle med ädellövskog mitt i det skånska slättlandskapet. Man får nöja sig med det här nere. Men det är inte så bara, skogen som består av bok, ek och andra ädla lövträd är så vacker. Låt mig i detta inlägg visa bilder från 28 april och 25 oktober för att illustrera vegetationsperiodens start och målpunkt i denna lilla sydsvenska skog.

Svedberga kulle 28 april

Våren är mycket tidig i Skåne i jämförelse med i Sundsvall (där jag bodde 2001-2014) men dess marsch framåt tycks ha stannat upp efter några kyliga aprilveckor. Här är bilder från Svedberga kulle norr om Helsingborg i slutet av april. Bokarna har börjat slå ut i de vackra ädellövskogar som området erbjuder och alldeles intill naturreservatet börjar rapsen blomma.

Svedberga kulle
Bokarna slår ut i slutet av april.

Svedberga kulle, 25 oktober

6 månader senare i samma skog börjar bokarna och ekarna skifta i färg. Fortfarande förhållandevis mycket löv kvar på träden trots att vi närmar oss november.

IMG_6109
Samma bokarna skiftar i färg i slutet av oktober, 6 månader senare.

Svedberga kulle
28 april.

Vacker ädellövskog

Området utgörs av en skogsbeklädd kulle som sticker upp mitt i Kullabygdens slättland. I skogen som är brukad med förhållandevis unga träd växer främst bok, med inslag av ek och andra lövträd. Som i nästan alla skogar i Skåne har det också funnits granplaneringar på området men dessa är röjda efter stormfällningar.

Continue reading ”6 månader med lövade träd i Skåne”

Söderåsen – ett svenskt Appalacherna

Read More

Detta måste vara det närmaste djungel man kan komma i Sverige. Ravinen vid Skäralid på Söderåsen. Eller kanske ett svenskt Appalacherna? Den amerikanska bergskedjan som löper i nord-sydlig riktining genom hela östra USA betäcks liksom Söderåsen främst av frodig ädellövskog. Söderåsen når dock i inga högre höjder, som högst 212 m.ö.h, det gör däremot Appalacherna. Söderåsen är Nordeuropas största skyddade ädellövskogsområde, skogarna på den amerikanska bergskedjan utgör, ur ett biologiskt perspektiv, ett av världens rikaste ädellövskogsområden (Appalachian Blue Ridge forests).

IMG_4563
IMG_4557 IMG_4570

Mer om Söderåsen >

Sydsvenska ädellövskogar – numera grandominerade virkesåkrar

Read More

Bilden av Skåne är lummiga boklundar omgärdade av vajande fält, men hur sann är den? I realiteten är det faktiskt granen som dominerar här. Bilden ovan är från Söderåsen, Nordeuropas största skyddade ädellövskogsområde. Så här skulle skogen i hela Sydsverige naturligt ha sett ut.

En gammal bok i Helsingborgstrakten som fått växa sig stor
En gammal bok i Helsingborgstrakten som fått växa sig stor.

Monokultur av gran i hela Sydsverige
Granen har under hela 1900-talet favoriserats framför lövträden. Hela södra Götaland ligger inom det europeiska lövskogsbältet och här skulle de ädla lövträden varit skogsbildande om naturen fått bestämma. Men skogsbruket har dramatiskt förändrat förutsättningarna och en monokultur av gran har under lång tid urholkat den biologiska mångfalden. Men genom bokskogslagen/ädellövskogslagen 1974 förhindras skogsägare att ersätta sin befintliga ädellövskog med barrträd. Vid avverkning är skogsägaren skyldig att återplantera ädellövträd. Och eftersom det är dyrare att plantera ädellövträd utgår bidrag från staten till skogsägaren.


Granar i långa rader. Lövträd på vänster sida, gran till höger.

Hög andel bok i Skåne
70 procent av Sveriges bokskogsareal finns i Skåne och det finns fortfarande stora sammanhängande områden av bok här. Men av Skånes totala skogsareal utgörs 49 procent av granplanteringar, 25 procent av tall och resten av lövträd och ädla lövträd. 15 procent av dessa är björk, 13 procent bok och 5 procent ek. Liknande siffror hittar man andra jämförbara europeiska länder som också ligger inom lövskogsområdet. Se nedan.

Continue reading ”Sydsvenska ädellövskogar – numera grandominerade virkesåkrar”

Dalby Söderskog

Read More

Färdades genom tid och rum till en uråldrig skog. Likt Fangornskogen i Sagan om ringen. En skog som lever sitt eget liv. Där människan är gäst. Jag talar om Dalby Söderskog utanför Lund, sedan 1918 nationalpark och Skånes första. En urskog trodde man då men det visade det sig att skogspartiet/dungen, för den är inte stor, var gammal igenväxt hagmark.

Nu har det gått snart hundra år sedan dess och skogen har fått växa fritt så gott som utan mänsklig påverkan. Träd har genom åren gallrats och almsjukan har gjort sitt. Men skogen har fått leva sitt eget liv. Och död ved får ligga kvar. Denna typ av orörda skogar är ytterst ovanliga här nere i syd, ja i norr också för den delen. Och det är en fröjd att få vandra i natur där människan fått stiga åt sidan.

Skrylleskogen
I anslutning till Dalby Söderskog ligger ett gäng naturreservat som tillsammans utgör Skrylleskogen, Rommelseåsens västligaste spets. Skrylleskogen är ett omtyckt rekreationsområde för lundaborna. Jag har inte haft glädjen att besöka hela området än, men det lär snart ske.

I Skrylleskogen pågår ett aktivt arbete med att återställa den lövskog som ursprungligen legat här. Under hela 1900-talet planterades gran på hela området. Men i omgångar har granarna fått ge vika i hårda stormar och Lunds kommun har beslutat att all barrskog på området långsiktigt ska ersättas med lövskog. Läs artiklar om detta i Sydsvenskan > Och här >

När våren har kommit längre ser jag fram emot att göra ett återbesök i skogen.

Odensjön – Söderåsen

Read More

Odensjön ligger på sydligaste delen av Söderåsen vid den lilla orten Röstånga. Söderåsen sträcker sig härifrån och ända upp till Åstorp. Högsta punkt är Kopparhatten som med sina 212 m.ö.h. är Skånes högsta. Söderåsen sägs vara Nordeuropas största sammanhängande ädellövskogsområde. Även om mars inte bjuder på särskilt mycket färgprakt är det fint här även nu innan blommor och lövsprickning. Vitsipporna har i alla fall börjat poppa upp. Sommartid är det underbart att vandra på Söderåsen. De stora bokarna med sina täta kronor bildar magnifika pelarsalar.

Se bilder från ett besök på Söderåsen i oktober >