För ett år sedan vågade vi oss ut på en första vårutlykt med Iris. Då bodde vi i Helsingborg och Fredriksdals trädgårdar var vårt mål. Så här ett år senare är liknande utflykter snarare mer regel än undantag. Men nu sker de i vår nya trakt, efter kustremsan norr om Halmstad.
Höst, vinter och vår smälter samman med varandra så här efter västkusten. Vi har bott i Skåne och Halland i sammanlagt 1 år och 9 månader nu och lärt oss att vårens ankomst är flytande, vinterns också för den delen. I dag är det den 16 mars och vår helt klart. Det känns på ljuset, på dofterna och det syns i rabatterna. Överallt vintergäck, snödroppar och krokus. Doften av våren är en slags friskhet. Mark som tinar upp och avger en speciell doft. Ljuset som är starkare och dröjer sig kvar ända in på kvällen. Snön lyser med sin frånvaro nästan hela vintern så landskapet är detsamma i januari som mars. Men det är alla de andra tecknen som talar om att det är vår.
Haverdalsstrand 27 februari.
Vårkväll i Särdal 10 mars.
Följande bilder är från Särdal i dag 16 mars.
Continue reading ”Årstiderna flyter samman på västkusten”
Det fina med Halland är alla långa sandstränder. I vår nya trakt finns några av landets längsta i närområdet. I Haverdal några kilometer söderut tar Haverdalsstrand vid. Här möts vi av några av Sveriges högsta sanddyner. Ännu längre söderut tar Tylösand vid. I slutet av februari vår första fika utomhus för säsongen, på Haverdalsstrand.
I januari flyttade jag, fru och dotter till ett hus i Särdal vid kusten norr om Halmstad. Vi har bytt landskap från Skåne till Halland men behåller Sveriges västsida som vår del av Sverige. Sundet med Danmark på andra sidan byts mot Kattegatt.
Halland är landskapet där den skånska dialekten möter den västsvenska. Halmstad har fått en säregen dialekt på grund av detta. Det är också här det forna danska riket möter det svenska. Det går att se i arkitekturen. Korsvirkeshusen finns, men i begränsat antal. I naturen växer ädla lövträd, liksom i Skåne, samtidigt är gran och tall inplanterad och vanligt förekommande en bit in från kusten.
Vi fastnade för Särdal som ligger i kustbygden mellan Halmstad och Falkenberg. Bitvis karg, bitvis bördig. Lummiga lövskogar och strandängar möter havet. Vinden ligger på från väst och är för det mesta mild. Västkustklimatet håller jämna temperaturer över året. Vi minns Sollefteå, där vi bodde ett antal år, och det utpräglade inlandsklimatet med kylslagna vintrar och varma somrar. Det är slut på det nu.
Det har varit en fin tid i Skåne. 1,5 år blev det. Finast av allt är vår dotter som för evigt kommer att vara född som skåning. En vacker vårdag på Helsingborgs lasarett kom hon till oss. Med sitt underbara leende och vackra uppenbarelse förgyller hon våra dagar.
Skåne har också varit många härliga sommardopp i Öresund. Resor på danmarksfärjan med Tuborg och ”en Lille”. Utflykter i Skånes vackra natur. Hotell Kullabergs enorma räkmackor. Söderåsens häftiga ravin och ståtliga bokskogssalar. Resorna till sydöstra Skåne, Österlens lena kullar och kritvita sandstränder. Hammars backar vid Kåseberga. De skånska städernas arkitektur och den danskinspirerade kontinentala kulturen.
Det är klart att jag kommer att sakna Skåne. Men Skåne finns kvar, inom räckhåll från Hallands lugnare tempo och friare ytor. Bara 9 mil från Särdal ligger nordvästra Skånes metropol Helsingborg.
I Hulabäck bortom havet i halländska Steninge ser det ut så här. Vackra hallandslängor med utsikt mot ängar och hav. Kala ek- och bokskogar på kullarna. Våren är dessa soliga dagar i februari i antågande.
I Särdal efter Hallandskusten kan februari tyckas vårlik och det är den. Den lilla snö som legat i några dagar har smält bort. Nu väntas den riktiga våren.
Försöker förstå det här med julen. Sverige är mer sekulariserat i dag än någonsin tidigare. Ändå tar julen större och större plats i samhället för varje år som går. Det kan inte undgå någon att det är jul.
I fönstren runt omkring vårt hem lyser ljusstakarna och julstjärnorna med sin frånvaro. Vi bor i en stadsdel i Helsingborg där en stor andel av befolkningen inte är svenskar som firar kristna högtider. Det blir så påtagligt då att julen är en kristen högtid och att vi infödda svenskar är ”kristna” eller åtminstone för en kristen tradition vidare. Många i dag har svårt att identifiera sig med kristendomen, inklusive jag själv.
Jag är kluven inför julen. Det finns något vackert med den. Något välbekant i budskapen. De klassiska julpsalmerna gör mig lika berörd varje gång jag hör dem. De är så vackra. Det är så mycket stämning. Så många minnen som kommer upp. Minnen av en tradition som under barnåren var så otroligt viktig. Minnen som, tro det eller ej, inte har med julklappsöppning att göra. Det var människorna, maten, julpyntet, granen och sångerna. Något som år efter år, i en föränderlig värld, alltid var likadant.
Nu finns en ny familjemedlem. Vår dotter ska uppleva sin första jul. Vilken typ av jul ska vi ge henne. Min övertygelse är att julen, för att den ska bli så mysig som jag vill att den ska vara, inte ska kretsa endast kring julklapparna och det kommersiella.
Budskapet i julen är den mänskliga värmen. Att vi bryr oss om varandra och visar varandra uppskattning. Vi gör det genom att visa kärlek och ge varandra gåvor. Vi förpackar det i traditioner med vacker musik, levande ljus, god mat och pynt i våra hem. Det är den typen av jul jag vill ge Iris.
God Jul önskar jag dig.
Läs blogginlägg om tidigare års betraktelser av julen >
Vid Glumslöv reser sig kullarna 100 meter över havet. Där uppifrån vidunderlig utsikt över Öresund. Så här ser det ut vid kullarna en dag i november.
Hillehögs dalar 12 november.
Glumslövs backar 12 november.
Welcome to Scania in southern Sweden, Middle-earth in real life. När verkligheten blir för påtaglig kan man resa in i sagornas värld. Välkommen till Skåne, verklighetens Middle-earth (Midgård).
The Prancing Pony in Bree?
Midgårdssagan på bioduken är nu slut, 6 filmer blev det och 6 år av flykt från verkligheten (de hade premiär 2001, 2002, 2003 och 2012, 2013, 2014). När första filmen hade premiär 2001 var jag 19 år, det var på biografen i Sundsvall en kall vinterdag i december. Film nummer två såg jag förmodligen också i Sundsvall, och film nummer tre i Västerås. I dag 14 år senare, 33 år och gift familjefar, tittar jag på den sista filmen i förlängd version på 3D-utgåva hemma i Helsingborg. Mycket har hänt i livet under dessa år. Och mycket har hänt rent filmtekniskt.
Sagan om ringen-triologin var något utöver det vanliga på sin tid. De spelades in på 35 millimeters film. Biograferna visade filmerna med filmprojektorer. Många av specialeffekterna i filmerna kom ur modeller.
Hobbit-triologin har filmats helt digitalt, i 5K (extremt högupplöst format) med HFR (48 bilder per sekund istället för 24/sek som är det vanliga) och så klart i 3D. Specialeffekterna är många och de är helt digitala (CGI).
A garden in Hobbiton?
View over the hills in Shire?
Den danskinspirerade arkitekturen i Skåne, liknande också de engelska, är så mycket Hobbiton vi kan komma i verkligheten.
Continue reading ”Skåne – Middle-earth in real life”
Ingen lämnades oberörd av Gorm, stormen som härjade natten mellan den 29 och 30 november. Den kom från Danmark och dundrade in över Skåne med orkanstyrka. Utanför vårt hem flög takpannor i luften. Vågorna slår mot stans stränder och kajer.
Drottninggatan i Helsingborg.
Pålsjö kallbadhus.
Tång kastas upp på kajpromenaden i Helsingborg.
Se fler av mina bilder från efterverkningarna av stormen Gorm >
by 
