Försöker förstå det här med julen. Sverige är mer sekulariserat i dag än någonsin tidigare. Ändå tar julen större och större plats i samhället för varje år som går. Det kan inte undgå någon att det är jul.
I fönstren runt omkring vårt hem lyser ljusstakarna och julstjärnorna med sin frånvaro. Vi bor i en stadsdel i Helsingborg där en stor andel av befolkningen inte är svenskar som firar kristna högtider. Det blir så påtagligt då att julen är en kristen högtid och att vi infödda svenskar är ”kristna” eller åtminstone för en kristen tradition vidare. Många i dag har svårt att identifiera sig med kristendomen, inklusive jag själv.
Jag är kluven inför julen. Det finns något vackert med den. Något välbekant i budskapen. De klassiska julpsalmerna gör mig lika berörd varje gång jag hör dem. De är så vackra. Det är så mycket stämning. Så många minnen som kommer upp. Minnen av en tradition som under barnåren var så otroligt viktig. Minnen som, tro det eller ej, inte har med julklappsöppning att göra. Det var människorna, maten, julpyntet, granen och sångerna. Något som år efter år, i en föränderlig värld, alltid var likadant.
Nu finns en ny familjemedlem. Vår dotter ska uppleva sin första jul. Vilken typ av jul ska vi ge henne. Min övertygelse är att julen, för att den ska bli så mysig som jag vill att den ska vara, inte ska kretsa endast kring julklapparna och det kommersiella.
Budskapet i julen är den mänskliga värmen. Att vi bryr oss om varandra och visar varandra uppskattning. Vi gör det genom att visa kärlek och ge varandra gåvor. Vi förpackar det i traditioner med vacker musik, levande ljus, god mat och pynt i våra hem. Det är den typen av jul jag vill ge Iris.
God Jul önskar jag dig.
Mycket bra skrivet.