Såg en alldeles underbar film ikväll, den gick på femman ”Bara en dag”. Den utspelar sig egentligen bara under en lång promenad genom Paris. En man och en kvinna som har haft en kort romans under ”Bara en natt” träffas åter i Paris 9 år senare. Han är författare. Hon har läst hans bok. En bit in i filmen förstår man att han skrivit boken för henne, för att få återuppleva den där känslan som bara uppstår en gång i livet. Då man träffar den rätta.
Under ytan ruvar hela tiden attraktionen mellan dem, båda är medvetna om den men de gå aldrig hela vägen.
Det är det som gör filmen så otroligt intensiv trots sin enkelhet. Man kan liksom inte slita sig från rutan.Två människor som skapta för varandra men som av olika orsaker fastnat i ett mönster som de har svårt att ta sig ur. Båda har redan ”etablerade” liv på var sitt håll i världen. Liv som de egentligen inte vill ha. Frågan vid filmen slut kvarstår dock, får de varandra?
Den enkla lilla replik som mannen ger innan sluttexten ger en vink om hur det kommer att gå för dem.
Riktig kärlek 🙂
Lämna ett svar