Skåneleden – Fortuna strand till Ålabodarna

Read More
Skåneleden

Skåneleden består av 5 leder genom olika delar av det skånska landskapet. Led SL5 löper efter Öresundskusten från Utvälinge (strax väster om Ängelholm) i norr till Löddeköpinge i söder.

Västra Skåne är tätbebyggt och det är lätt att vandra kortare etapper mellan orterna som avlöser varandra. Söder om Helsingborg vandrar du utan problem mellan pittoreska Råå, ett gammalt fiskeläge mycket lik en dansk småstad i sin byggnadsstruktur, söderut över Örby strandängar mot Rydebäcks stora fina sandstrand. Rydebäck är idag en förväxt förort till Helsingborg.

Fortuna strand

Vi fortsätter söderut och passerar Fortuna strand. Strandvägen kantas av gamla skånska tegel- och korsvirkeshus, modernare villor och sommarstugor.

Glumslövs backar

Där bebyggelse slutar tar Glumslövs väldiga backar vid. Naturen blir mer dramatisk. De stora åkrarna på kullarna möter havet i en brant klint. En klint väldigt lik Backafall på Ven. Stigen slingrar sig fram allra ytterst, närmast stupet mot havet. Vinden piskar i ansiktet denna vackra oktoberdag. Utsikten är hänförande åt både Helsingør i norr och Köpenhamn i söder och så klart Ven rakt framför oss. Inåt land breder ett, av höstsådd, grönt åkerlandskap ut sig.

Glumslövs backar
Glumslövs backar.

Ålabodarna

Vi kommer fram till Ålabodarnas fiskeläge. En vacker by av skånskt snitt. Byn trängs mellan kullarna innanför och havet utanför. Uppe på kullen ligger Örenäs slott.

Ålabodarna
Ålabodarna.

IMG_6087
Slår mig ner i den varma höstsolen och njuter av en äggmacka.

Ålabodarna
Söder om Ålabodarna mot Sundvik.

Durmitor – högfjäll i Montenegro

Read More
IMG_1554

I det innersta av Montenegro ligger Durmitor, ett bergsmassiv på 2 522 m.ö.h, som hör till de Dinariska Alperna. En bergskedja som sträcker sig från Slovenien i nordväst, via Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Kosovo, till Albanien i sydöst. Högsta topp är, med sina 2 694 m.ö.h, Maja Jezercë i Albanien. Dinariska alperna är en del av Dinarisk–hellenska bergskedjesystemet och utgör en naturlig gräns mellan Kroatien och Bosnien-Hercegovina.

IMG_1576

När vi besökte området i september hade det precis snöat och temperaturen i luften låg på några få plusgrader. Mina shorts som hade åkt på ute vid kusten (se inlägg) kändes inte längre helt optimala i den här delen av landet. Montenegro är vackert – så vackert!

IMG_1603

I det inre av Montenegro är naturens flora mer skandinavisk. Det är granar, tallar och björkar och klimatet är kyligare. På vägen upp i de höga bergen passerar vi fantastiska ädellövskogar (se inlägg) med avenbok, lönn och ek. Husens arkitektur ändrar karaktär från Medelhavets gamla stenhus till trähusen upp i bergen. Det är en storslagen natur vi möter, så stort att det är svårt att fånga på bild.

IMG_1539

Hovs hallar

Read More
Hovs hallar

Hovs hallar om hösten

Längst ut på Bjärehalvön, Skånes absoluta utpost i väst, möter det bördiga jordbrukslandskapet havet i äkta dramatik. Branta klippor störtar ner i havet av sällan skådat slag. Det skulle kunde vara Gotland eller Höga kusten, men nej, detta är Skåne när det är som allra bäst. Hovs hallar sägs ha givit namn åt landskapet Halland som börjar norr om halvön. På den danska tiden var Halland ”landet norr om hallarna”.

Vid Hovs hallar finns fantastisk vandring efter krokiga, bitvis svåra, stigar efter branterna, med vidunderlig utsikt över havet. Läs mitt tidigare inlägg om Hovs hallar, inspelningsplats för Ingmar Bergmans ”Sjunde inseglet” >

Hovs hallar Hovs hallar

Bjärehalvön

Det är bördiga kullar på Bjärehalvön och klimatet är gynnsamt. 75 procent av Sveriges färskpotatis kommer här i från och är ofta säsongens första. Hallandsåsen avslutas i ett stup vid Hovs hallar. På norrsidan ligger semesterorten Båstad och längst ut på halvön Torekov. Båda mest kända för sina välbärgade sommargäster.

IMG_1823 IMG_1824

Bilderna är från i slutet av oktober 2014.

I en skog på Balkan

Förflyttad till en enorm lövskog på hög höjd i Montenegro, det lilla landet mellan Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Serbien och Albanien. Vi var där under 10 dagar i september. På hög höjd i det inre av landet där bergen och skogarna bredde ut sig hade en täcke av vit snö lagt sig (se inlägg). Det vara bara några plusgrader varmt.

Detta är bilder från det stora skogs- och bergsområdet Biogradska Gora, en nationalpark. Det var lite som att förflytta en skånsk bokskog till ett berglandskap.

Sommarens sista strålar på Söderåsen

Read More
Söderåsen

Den här bloggen har varit vilande ett tag nu. Sedan i högsomras. Att flytta 100 mil från mitten av Sverige (södra Norrland) till sydligaste Sverige (Skåne) tar på krafterna. Vi har hunnit till Montenegro en sväng också. Fantastiskt land. Så jag har inte legat på sofflocket direkt. Har upptäckt mycket nytt i mitt nya landskap. Plåtat mycket. Skåne är fantastiskt på många sätt. Så här när oktober går mot november blir det extra tydligt att det är så långt söder i Sverige jag kan komma. Den riktigt kyliga hösten tycks aldrig komma. I norr har det redan snöat några gånger. Här nere knappt temperaturer under 10 grader, ens nattetid. Höstfärgerna börjar komma nu. Löven i norr har fallit för länge sedan.

Söderåsen – nationalpark

Det här är bilder från Söderåsens nationalpark som ligger 3 mil inåt landet från Helsingborg. Norra Europas största lövskogsområde sägs det vara. Och fantastisk lövskog är det faktiskt. Titta vilken lummighet alla bokar, ekar och alar ger.

Jag lovar att uppdatera med fler bilder från allt det jag sett i Skåne under sommaren. Vad sägs om bilder från Ale stenar, Österlen, Malmö, Kullabygden med mera.


Från topp till tå i Zakopane

Vandring från topp till tå i Zakopane

Efter en rätt kort vistelse uppe på själva bergskammen i högfjällsområdet var vi tvungna att påbörja vår vandring ner till Zakopane igen. Det var eftermiddag och det mörknar fort i södra Polen och vi ville inte riskera nattvandring utan vare sig ficklampa eller utrustning för kallare väder.


Vårt första konstaterande efter några minuters vandring var att det var mycket brant och på vissa ställen rena stup intill vandringsleden.


Står och blickar mot Zakopane där nere, och vårt slutmål långt borta i horisonten. Närmast syns kabinbanan och stationen.


Från kalfjäll till trädgränsen där först tallar tar vid, sedan granarna.


Linbanan ner till byn.


Mäktiga bergformationer på vägen ner genom skogen.


Här i denna vackra granskog träffade vi på en räv, en mycket konstig sådan som inte var det minsta rädd för oss. Här är naturen i det närmaste lik en skog i mellersta Sverige. Flora, fauna och klimat stämmer väl överens med det skandinaviska. Här finns lo, varg, björn och stora barrskogar.

Med linbana upp i Tatrabergen

Lång kö mot linbana

Det kan låta otroligt men efter 5,5 timmars köande i Kuznice utanför Zakopane fick vi tillslut stiga på kabinbanan som skulle ta oss till toppen av det 2 000 meter höga Kasprowy Wierch. Less på att köa så länge blev vi genast glada när kabinen tog oss över barrskogarna upp i Tatrabergens kalfjällsvärld på ca 15 min.


Det var mäktiga berg som mötte oss på vägen upp. Inte mycket högre än topparna i vår skandinaviska fjällkedja men så mycket mer alpina i sin form än de ”kullar” vi är vana att se i Sverige.


Där nere mot norr ser man Zakopane breda ut sig, denna polska skidmetropol. Mindre än 10 mil längre norrut ligger Polens näst största stad Kraków.

Tatrabergens högsta toppar

Väl uppe är det mäktiga vyer man möts av. De högsta topparna i Tatrabergen, som är en del av Europas näst längsta bergskedja Karpaterna, når 2 600 m.ö.h. Dessa ligger i Slovakien. Gränsen mellan Polen och grannlandet Slovakien går längs bergskammen på stigen där människor vandrar.

Vi skulle vandra här uppe var det tänkt men den långa väntetiden på kabinbanan och den stundande kvällningen gjorde att vi tog beslutet att istället vandra ner mot Zakopane igen, en tur på omkring 2.5-3 timmars vandring. Fler bilder från vandringen >