På Fotografiska i huvudstaden

 
 
 
Besökte Stockholm och Fotografiska under fredagen.
Utställare för tillfället är Anders Petersen. Utställningen täcker hela karriären, från bilderna på Café Lehmitz 1967 till nya verk.
Joyce Tenneson. I arbetet ”Wise Women” porträtterar Tenneson åldrandets skönhet och visdom. 
Lisen Stibeck. Porträtt av flickor och kvinnor mellan 16 och 25 år från olika länder, kontinenter och samhällsskikt.
 
Bilden ovan är från utställningshallen med Joyce Tennesons bilder ur serien ”Wise Women”.

Nu kör jag analogt igen

Det nästan ofattbara flödet av bilder överallt man vänder sig i dagens värld, digital som verklig, har fått mig att längta tillbaka till den analoga tiden. Tiden då en fotograferad bild inte kunde tas om eller ens ses förrän några veckor senare när filmen lämnats på framkallning. Då tog man sig mödan att verkligen planera sin bild för att inte slösa på de begränsade antal bilrutor en 35 mm film rymde.

För att återigen få uppleva känsla att ladda kameran med film, höra de olika mekaniska ljuden som framdragning av film och en slutare som slår hårdare än digitala motsvarigheter ger, köpte jag en ny analog kamera. Eller snarare en begagnad sådan. En Canon EOS-1n. Canons proffskamera, den bästa av sitt slag, när den var aktuell under senare halvan av 1990-talet. Jag har nu testat en helg och väntar med spänning på att få framkalla filmen med de vätskor jag införskaffat. Mängder av film är beställt från staterna. Så nu är det bara att sätta igång att leva drömmen. Att återgå till min barndoms fotografi, när kameror fortfarande laddades med film och inte minneskort.

Fotoshopping i huvudstaden

I torsdags var jag i Stockholm och inhandlade diverse fotoprylar. Det är nämligen så att jag bestämt mig för att börja skjuta på svartvitfilm igen. Ni vet sådant man gjorde för bara 10 år sedan och dessförinnan sedan filmen uppfanns på 1800-talet. Bilder som det fysiskt går att ta på, kemi.

Schönherrs Foto

Jag steg av tåget från Sundsvall kl. 9 vid Centralen och begav mig raka vägen via Vasagatan upp till Upplandsgatan där Schönherrs Foto ligger. Fantastisk butik med mycket begagnat i skyltfönstret att sukta efter. Här hittade jag ett begagnat batterigrepp, i nyskick, till min kamera. Jag som varit påväg att köpa reservdelar för att laga mitt kasserade batterigrepp, tack och lov slapp jag det. Reservdelarna hade varit dyrare.

Besök hos uppdragsgivare

Från Upplandsgatan promenerade jag mot Stureplan (Kollektivtrafiken är för dyr i Stockholm, jag behöver motion och gillar att se städer promenerandes) och Conventus Media House som jag har som uppdragsgivare, för att hälsa på och ta en fika.

Brunos Bildverkstad

Vidare från Stureplan gick turen via Biblioteksgatan, Kungsträdgården mot Gamla Stan och Västerlånggatan där Brunos Bildverkstad ligger. En fantastisk fotobutik det också. Där går fortfarande att köpa ett gäng olika sorters negativ färg- och svartvitfilm, liksom dia. Jag köpte lite T-Max och Ilford samt framkallare, fix och stoppbad. Här ska framkallas film. En eloge till trevlig butikspersonal.

Stadshuset och Scandinavian Photo

Efter Gamla stan blev det en tur ut till Riddarholmen där jag plåtade. Därefter gick jag vidare mot Kungsholmen, besökte Stadshuset, plåtade lite. Promenerade efter Norr Mälarstrand, denna vackra höstdag, mot Scandinavian Photo. Denna jätte inom foto i Sverige. Där köpte jag färg till min fotoskrivare.

Nu är det bara att sätta igång och plåta på film igen. Analog proffskamera är redan beställd och ligger och väntar på Posten. Berättar snart vad det är för kamera. Nedan några bilder jag tog vid mitt huvudstadsbesök.


Riddarholmen

Ny kameraryggsäck

Efter många turer kom tillslut ryggsäcken. Den heter Driftwood men är i stort sätt identisk med National Geographics ryggsäck NG5162. Det är en kombinerad kamera/utflyktsväska. I den nedre delen finns plats för kamera+objektiv och ett extra objektiv eller två små. I övre delen av säcken plats för matsäck och i ryggen ryms en bärbar dator eller sittunderlag om man så vill. Stativet går att hänga under väskan eller på sidan. Men med mitt långa och tunga stativ fungerar det inte särskilt bra. Med all min utrustning i väger den mellan 5 och 6 kg, vilket är överkomligt.

HDR

HDR står för High dynamic range imaging. Vilket betyder att bilden har ett mycket större intensitetsomfång. Det finns information i alla delar av bilden, även i de på vanliga bilder mörka skuggpartierna och utfrätta områden som t ex solen. Ett gott exempel är en strand och en solnegång. För det mesta blir himlen perfekt exponerad men inte stranden.
Jag har testat en del HDR-fotografering. Det funkar ibland, ibland inte. För mig är det ett sätt att få bilden att se ut så som jag ser den vid fotograferingstillfället. Alltså det som ögat uppfattar. Jag tycker däremot att man inte ska missbruka tekniken utan motivera varför det var nödvändigt att använda den.
För att kunna göra en äkta HDR-bild krävs minst 2 exponeringar, gärna fler. Man knäpper flera exponeringar, både under- och överexponerade. För allra bästa resultat är det viktigt att man använder stativ eftersom de olika bilderna sedan ska sammanfogas till en.
 
Bilden är tagen i slutet av september, det är motljus och solen står lågt. För att få täckning i hela bilden har jag tagit tre exponeringar. Här nedan är det färdiga resultatet.
Exempel på HDR:
Trey Ratcliff – Snygga bilder, men kanske för överarbetade
Moderskeppet – ett dåligt exempel

Bästa sensorrengöringen

Jag har haft problem med damm på sensorn på min Canon EOS. Frustrerande. På motiv med mycket himmel fotade med liten bländaröppning (högt bländartal) har bilderna sett för hemska ut med små irriterande prickar överallt. Men nu har jag äntligen löst det. Det finns egentligen många lösningar. Till en början har jag försökt blåsa bort smutset på sensorn med en bälg. Det har har inte gett något resultat. Jag har funderat på att lämna in kameran och låta Canon rengöra åt mig, men det är alldeles för dyrt.

Tillslut fann jag denna strålande produkt från Photographic Solutions: Sensor Swab och Eclipse rengöringsvätska. Produkterna är svåra att få tag på i Sverige så jag begav mig till Yfo i Stockholm som är återförsäljare av kameror och tillbehör till yrkesfotografer. Det är en rätt dyr historia, 130 kr för vätskan och 556 kr för 12 st svabbar, men ändå billigt om man jämför med vad det kostar att lämna in sin kamera hos Canon.

I kväll testade jag och lyckades faktiskt få bort smutsen. Efter flera försök dock. För det första tog det ett tag att lära sig själva tekniken. För det andra var min sensor rejält nersmutsad efter flera år utan rengöring. Men efter några förskt så gav det tillslut resultat och jag är mer än nöjd med produkten. I framtiden kommer jag att göra detta mer regelbundet. Nu är jag inte lika skraj längre :)

Se gärna fler bloggar om detta: HDR fotografenModerskeppet, Fotomania,

Väl i Stockholm och påväg till Yfo på Brännkyrkagatan passade jag på att fotografera. Denna bild är från Mariahissen.

Den här filmen visar hur enkelt det är att rengöra sin sensor.

Italien – digitalt och analogt

Det blåser en kylig vind utanför, snö som kom igår har övergått i slask. Då är det skönt att drömma sig bort. Gå in, tända ljus, dricka sitt kaffe, äta lite lussebullar och redigera bilder från mina Italienresor. Italienska städer är helt fantastiska att fotografera i. Här är bilder från tre städer, Venedig, Florens och Bologna.

Jag gissar att jag framöver återkommer med bilder även från platser som Siena, Perugia och Rom. De ligger och dammar i en låda. Det är lätt att det blir så med gamla dior. Det var trots allt bara två år sedan jag gick över till digitalfotografering. Dessförinnan bara s/v, diafilm och mörkrumsarbete.

Jag hade intalat mig själv att det var mycket bättre med den analoga tekniken. Den har visserligen sina fördelar. Färgåtergivningen på en Fuji-Velvia-film är svårlagen. Likaså själva känslan att stå i ett mörkrum eller att se sina bilder på duk med en diaprojektor.  Däremot är det väldigt omständigt och dyrbart i längden. Mitt mörkrum står nu mera nerpackat i lådor i källaren. Negativen ligger i pärmar och väntar på att bli scannade.

Jag har börja bli gammal inser jag nu. Jag menar, när jag var liten var det fortfarande vanligt att man filmade med Super-8. När videon kom talade man om Videovåld i skolan. Jaja! Utvecklingen går undan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

22 september – Att köpa sig lycka!

Jag vet att lycka egentligen inte går att köpa. Men i vissa fall kan man åtminstone för stunden känna ett nya prylar kan vara ett lyft. Till exempel som idag när mitt nya teleobjektiv kom. Jag hämtade ut paketet på Ica Kubiken, köpte en paj och slängde i mig för att hinna ut och testköra objektivet innan mörkret kommer (tidigt så här års). För det första så ser det hur snyggt ut som helst och man ser proffsig ut när man vandrar runt med det. Men de är inte det som är grejen. Jag upptäckte redan vid första bilden att nu blir det bra bilder.
Trots solnedgången och lite taskiga ljusförhållanden går att det plåta på frihand utan minsta rörelseoskärpa. Helt otroligt. Jag är störtnöjd. Se premiärbilderna nedan :) Inga mästerskap, men en skildring av den fina stan en sen septemberkväll.

 

Mitt kamerahus med nya objektivet Canon EF 70-200 F/2.8 L USM. Så ser det ut :)
Utsikt mot hamnen och aluminiumverket.
Nu skymmer det över hamnområdet.
Hirschska huset.
Vängåvans fontän.
Kyrkogatan.