Detta är Ådalen

Vid hälsohemmet Österåsen på ett berg utanför Sollefteå till utsikten av detta kan man läsa på en skylt:
 
 
Det är Ådalen, Guds verk,
då han på samma 
gång log och vredgades!



Detta är Ådalen, stämningarnes ådal, laxens ådal,

sagornas lund, sommardagens ådal med kärfhet i färgen,

sommarnattens vana skönhet, då södra bergen äro 

violetta i gult och de norra i grönt och svart;

högvattnets land med vatten i hvirflar och edor, lågvattnets,

med slipade stenars hjässor i ljuset,

vinterdagens dimmiga ådal — då forsen fräser som en jättekatt invid 
ditt öra.
— Den hviskar om mycket ännu, denna 
jordremsa vid det mörka rinnande vattnet.
 
Detta är Ådalen, sannerligen det fagraste land! 

 
Allt detta är min Ådal, mitt sagoskrin,
min kärlek och 
min skräck, ty hur man längtar öfver bergen,
håller 
det fast som en mara.
 
Hvarje ny skönhet som 
upptäckes, hvarje historia är en hållhake på den,
som 
annars hade tänkt sig lifvet annorlunda,
än på samma 
fläck i passiv tillbedjan af det,
som fängslat öga 
och öra.