Prins Nicolas hertig av Ångermanland

Read More
Västanåfallet

Ångermanland har fått en hertig

H.K.H. Prins Nicolas Paul Gustaf, hertig av Ångermanland. Det var på tiden. Sedan tidigare har vi ju Kung Stefan (Löfven), bördig av Ångermanland. Den nyfödde prinsens landskap är inte en svensk provis som andra, det är vackrare mer storslaget än något annat landskap i Sverige (bortsett från fjällkedjan). Prins Nicolas, hertig över Ångermanälvens dramatiska älvdal, Höga kustens världsarv, de gamla bruksorterna, hockeylaget MoDo och residens- och lärostaden Härnösand.

Skogar i alla vädersträck, vilda djur, renar och samer. Ångermanland– ett guldkorn i Sverige.

Västanåfallet, Ångermanland
Västanåfallet

Näsåker, Ångermanland
Hällristningarna i Näsåker.

Hallstaberget, Ångermanland
Vy från Hallstaberget i Sollefteå.

Zeunerts
Zeunerts, Ångermanlands nationalöl.

Sollefteå
Midsommarsol över Ångermanälven i Sollefteå.

Se fler av mina bilder från Ångermanland >

Höga kusten – Norrland som allra bäst

Read More

Jag har några favoritlandskap i Sverige. Ångermanland med den djupa Ångermanälven och kusten med sin ”Höga kust” är ett av dem. Här är en reklamfilm (från hogakusten.se) om Höga kusten och områdets storslagenhet.

Oj vad jag längtar tillbaka till Norrland nu. Efter 12 år i denna region är det så klart svårt att helt finna sig i tanken att detta inte längre är mitt vardagsrum. Jag flyttade nämligen till Skåne för knappt ett år sedan (se inlägg) efter 12 år i Sundsvall, Timrå och Sollefteå.

IMG_7683
Höga kusten

Om jag kunde vara en plastblomma

Om man kunde vara en plastblomma. Alltid lika grönskande och färgglad trots årstidernas skiftningar och solen som ändrar bana där utanför fönstret. Nu ligger vi i skugga, halva Ådalen närmare bestämt. I branterna på sörsidan om älven mäktar inte solens strålar belysa och värma. Termometerns kvicksilver tar sig inte över nollstrecket.

Den nordliga breddgraden gör det inte lätt för oss att leva. Ändå tar vi oss igenom vinter efter vinter, år efter år, här uppe, långt i norr. Och det är nog tack vare julen, ljusslingorna och snön. Det som i fornnordiska tider kallades Midvinterblotet – ljusets återkomst till norden som en tröst när mörkret nått sin kulmen. Men så blev Sverige ett kristet land och blotet blev till jul.

En förunderlig tid fylld av märkliga traditioner. Flickor med ljus i håret eller pojkar strut på huvudet. Tomtar i varje gatuhörn trots att det enligt sägnen bara finns EN. En man som ska hinna med julklappsutdelning till miljarder barn, det krävs en otrolig logistik för det. Föräldrar som i rättan tid smiter ut för att uträtta något ärende och alltid missar tomtens besök. Barn som med tindrande ögon och skräckblandad förtjusning snällt tar emot klapparna.

Och så exakt klockan tre, mätt på julgröt, dyker Benjamin Syrsa upp i televisionen smörsjungandes på en visa vi hört förut. Merry Christmas. Kalle Anka och hans vänner önskar eder alla en riktigt god jul. Familjen badar i julklappspapper och vi låtsas vara nöjda med våra klappar. Så fortskrider dagen traditionsenligt utan minsta tecken på förändring.

Men julen hör barndomen till. Som vuxen har jag aldrig fått den där pirrande känslan av förväntan på julaftonsmorgonen. Jag känner inte längre att en timme med ”Kalle Anka och hans vänner”, för trettioförsta gången, skänker mig någon spänning.

Nej, för mig är julen numera ett sätt att glädjas åt det faktum att den mörkaste dagen på året har passerat, att det bara är sex månader till midsommar och att jag kanske ändå inte behöver vara en plastblomma för att ta mig igenom vintern.

Jag tittar ut genom fönstret och tänker att solen som ruvar bakom Hallstaberget snart ska gry igen. Men innan dess, God Jul och gott nytt år.

Ett år i Ångermanland

10 juni, försommar går över i full sommar känns det som. Nu är vi inne på vår andra sommar i Sollefteå, mer än ett år har vi bott här. Många bilder har det blivit, fram till i torsdags förra veckan när jag av otur lyckades med det jag bara trodde hände andra: Kameran i backen. Inga fler bilder på ett tag nu. Nog om det och åter till det första åter i Ångermanland. Ett år, fyra årstider, gemensam nämnare Ångermanland. Ångermanland måste ändå vara ett av Sveriges vackraste landskap och jag är inte partisk, ty jag är varken född här eller har bott här en längre tid. Varsågod.
Försommar – Maj 2013 
 Tack sommaren, nu är du här >
Vinter 2013
I Sollefteå, när det är som mörkast, får man vara glad om solen visar sig på Remsle någon timme, som denna dag i januari. Se inlägg >
Sollefteås majestätiska infart, eller förbifart. Solen står ännu lågt. Mitt på dagen, ljus som en sen sommarkväll.
Vår 2012
Storbron ”Ångermannabron” underifrån.
Storskogen mellan efter Viksjövägen, vägen över skogen. Våren har inte kommit så långt här, trots att det är april.
Överlännäs kyrka en varm aprildag. Holms säteri en lika varm dag, se inlägg > 
Kylslagen Valborg i Sollefteå.
Drömmen om sommarstugan i älven

Continue reading ”Ett år i Ångermanland”

Tack sommaren

 
När sommaren kommer med all sin kraft glömmer man fort kalla, mörka morgnar om vintern då bilen vägrar starta. Man glömmer lätt vardagens bestyr. Man påminns om hur vackert vårt land egentligen är och tänker inte längre på att man bör emigrera utomlands för att få en gnutta av sol och värme åtminstone någon gång. Tack sommaren! Mobilbilder från Granvåg utanför Sollefteå 19 maj.